Förstår inte varför det blir ett sådant satans liv i den här "HEN"-diskussionen.

Personligen så tänker jag såhär.. Jag kallade Pebbels för den tills hon var ungefär 7-8 månader. Jag vet inte varför, men kändes bara som att hon var en Den. Det lät bra, helt enkelt.
Nu vet jag ju att Pebbels är en flicka då jag inte kan skåda någon penis eller pung mellan hennes ben liksom så jag skulle inte säga HEN åt henne. Hon är Pebbels, liksom. Däremot tänker jag att när det handlar om barn som man faktiskt inte VET om dom har snopp eller snippa, men oh så smidigt att kunna säga HEN bara. Typ som, Den. Men den får man ju inte säga för den är fult. Nästan som Det och då tänker alla på Dave Peltzers böcker om Pojken som kallades Det.

Men tänk på dom här (Jo jag vet att ni också varit med om det) som man ser i något sammanhang och det går faktiskt inte att se om denne person har en snopp eller snippa i brallan. Ni vet dom personerna? Jamen oj så skönt att SLIPPA fundera på vad denna har för könstillhörighet (för det är ju tydligen så grymt viktigt) och helt enkelt bara tänka HEN och så var saken biff.

Många tror ofta att jag har en son. Pebbels blir ofta tagen för pojke och jag kan lova att jag tycker bara det är roligt, för det bekräftar hur jävla insnöade människor ÄR. Under min mammaledighet så kan jag lova att det hände varenda gång jag besökte Familjens Hus (det gjorde jag ofta sista månaderna) att någon frågade "Jaha vad heter den här lilla pojken då?" När jag svarade "Pebbels." så blev det ännu roligare för då var den som frågade redan så inne på att det var en snoppbärare jag hade och då började dom ofta skruva på sig. Hur kan man döpa en POJKE till Pebbels? Fett skumt namn ba. Hahaha. Skitkul. :)

När jag uppfostrar Pebbels så gör jag förmodligen någonting rätt. Hon har inte ens gråtit på dagis (helt sjukt, jag ba typ "Men asså hallå jag är din mamma och nu lämnar jag dig här då borde du bli ledsen"), jag får ofta höra positiva saker och det har aldrig varit problem med någonting. Hon äter bra, sover bra, leker med alla, drar med alla barn i leken, testar nya grejor, klättrar som om hon hade dödslängtan och garvar och röjer rakt av och tvättar sig när hon har ätit. Så, allt gott där. Men utanför dagisvärlden så har jag fått dom allra sjukaste tankarna från insnöade peeps berättade för mig. Bland annat ursäkter om att dom tagit fel.. Och bortförklaringar som låtit ungefär såhär: "Jamen du vet.. Det är så lätt att tro att det är en pojke, för han.. öh eller hon, är ju så pojkig.. Så busig och högljudd och han.. eller jag menar hon.. Har ju liksom, traktorer på sin tröja, och.. jaa.. håret är ju tovigt och sådär.." Tjaa.. Det låter ju ungefär som Pebbels morsa, brukar jag tänka. Så hon har ju det hon brås på.

Det hela spårade ur men i grund och botten handlar det om att det av någon anledning är så förbannat viktigt för oss att veta vad folk har för kön, för annars vet vi inte hur vi ska förhålla oss till varandra. Det är skrämmande. Vi behandlar inte varandra som människor, medmänniskor. Vi behandlar varandra utefter vad vi har i brallan och är något inte i enighet med hur saker och ting ska vara så psykar våra huvuden ur och vi vet inte hur vi ska bete oss.

Hurra för HEN. Skitbra att från och med nu slippa fundera, syns det inte klart och tydligt vad det är så kan jag skippa funderationerna och helt enkelt tänka "hen". Lätt som en plätt. Man behöver inte göra så stor grej av det hela, och att det BLIR en så stor grej bekräftar ännu en gång att i Sverige år 2012 är det viktigt för oss att veta varandras kön, för att annars vet vi inte hur vi ska bete oss mot varandra och det faktum att vi inte vet det bekräftar hur jävla stora skillnaderna är mellan hur flickor och pojkar behandlas.